Oj oj oj!
Nu har jag ju inte skrivit på länge igen, har hänt en del antar jag... ´Har bara inte haft ork eller lust att skriva. Det har jag ju inte nu heller, men jag gör det ändå.

Det mesta som hänt är väl att jag varit i Skagen med konfirmanderna. Riktigt rolig helg, och fick ju nya vänner=) Jag tycker om att få vänner!
Helgen efter det var jag med Andreas(Alltså helgen som var nu senast).
Vi gjorde inte så mycket egentligen, vilket passade mig perfekt. Var ensamma hemma så vi slappade mest. Satt ute i solen, pratade, åt pizza och lekte på lekplatsen. Och såg ESC ofc=) Sverige var inte poppis=P

Ser fram emot de närmsta veckornas helger, eller ledigheter. På torsdag är det bio med ett gäng, nästa helg kommer för hoppningsvis min pojke hit och helgen efter det ska jag upp till honom för han studentar. Stor är han=)

Jaja. Jag har itne så mycket mer att säga... JO!!! Jag har gjort om bloggen för dom som inte ser det....

Jag är bortskämd.
Min pappa är "rik" och jag får ta del av hans pengar
Folk är avundsjuka?

För ett tag sen blev det bevisat att jag är bortskämd på riktigt... Ett riktigt rikemansbarn! Det handlar mest om hur mycket pengar jag får denna sommaren, och jag måste säga att jag blev nog nästan mer förvånad än de andra som vet hur mycket det är.
Däremot känns det som att folk börjar ta avstånd till mig nu. Jag vet inte om det har med pengar att göra, eller om det är pga något annat... Men det känns iaf som att många tar avstånd. Det är jättejobbigt för vad jag kan se så har jag inte förändrats särskilt mycket/någonting. Sen så måste jag ju inte förändras för att folk ska sluta umgås med mig... Men ja... Om man bortser från alla detaljer.
Jag vilja säga att jag inte bett om att ha en pappa med mycket pengar. Jag hade inte direkt en pakt med gud innan jag föddes så att jag kom till den rika farsan lixom.

Dessutom så tycker jag någonstans innest inne att jag nog förtjänar detta. Under min uppväxt hade vi inte alls mycket pengar! Jag tänker inte gå in på hur mycket eller så... Men lita på mig när jag säger att vi var en bit under "det normala".
Och så kan jag lova att många av människorna runt omkring mig har haft mycket som jag saknar. I många år levde jag med ungefär samma relation till mina föräldrar som jag hade till mina lärare=Inte bra. Det enda jag önskade mig var att få vara en normal familj. Jag var ute och gick mycket. Ibland kunde jag kolla i folks fönster och se en normal familj där alla satt tillsammans och åt, skrattade och pratade. Så hade inte jag det inte. Pappa jobbade(=tjänade pengarna som "skämmer bort mig" nu) och jag ville knappt träffa mamma.
Jag levde i princip ganska ensam. Pappa var ju ute och reste större delen av veckorna och på helgerna var han hos sin "flickvän" och jag ville som sagt inte vara med mamma.
Det är den lilla biten som jag inte riktigt har haft som jag så gärna hade bytt bort alla pengar mot att få ha.

Nu ska jag snart fylla 18, och jag är väl ganska självgående. Jag behöver inga föräldrar som tar hand om mig eftersom  jag tagit hand om mig själv så länge. Däremot hade jag behövt det när jag var 14. Då när hela livet jävlades med mig och det knappt fanns någon som verkade bry sig. (De få som fanns vet om det och jag är evigt tacksam!)