Andra inlägget utan sömn emellan, jag har uppdaterat min blogg med 100%... eler 50%? Eller något... Eller 100% förresten.... Skit samma
Jag pratade med en trevlig flicka idag om skillnaden på vänskap och kärlek. Hon frågade om jag någonsin var intresserad av en av mina vänner och hennes nuvarande pojkvän. Jag tänkte efter, hade jag varit det?
Jag kom fram till att svaret var nej, inte intresserad som i att vara kär. Däremot kände jag stark vänskap till personen.

Har ni någon gång trott att ni var kär i någon av motsatt kön och så visar det sig att det bara är väldigt stark vänskap?
Det har jag några gånger. Man vill bara veta mer och mer om personen, man tänker på personen och man vill så sjukt gärna att personen ska känna likadant.
på något sätt känns det som att det är djupare än kärlek. Eller kanske inte djupare, men viktigare.
Det var så jag kände för den här killen. Jag ville lära känna honom, jag vill så sjukt gärna att han skulle vara min vän för han hade något speciellt.
Detta har jag som sagt känt för ett fåtal personer, bland annat min fina pojkvän som både är min bästa vän i alla väder och dessutom min pojkvän. Ett förhållande är egentligen passionerad vänskap!
Första gången jag kände så var i slutet av nian. Då var det jätteläskigt! Jag var tillsammans med mitt ex då och att känna något som var likt kärlek var helt otänkbart, men ändå var det så. Tiden gick och jag ville lära känna den här andra killen på riktigt, han gick i min parallellklass och var "olovligt byte". Det var en av mina bästa kompisars ögonsten och jag kunde inte bli kär i honom. Efter ett tag insåg jag att jag litade på honom, jag tyckte om honom, men jag var inte kär i honom. Det var fortfarande samma längtan efter att lära känna, men jag insåg att det inte var kärlek. Det var vänskap. Stark vänskap som inte tog slut.
Efter det har jag bara känt så för 3 andra personer. Men nu vet jag skillnaden på kärlek och vänskap - vänskap och kärlek - vänlek.

Han är för fin för att förloras!

Trots detta kan jag inte känna annat än lycka. Lycka över att jag har vänner, över att jag pratat med den här tjejen idag, hon är snäll=) (Jag kan säga att hon är en fin tjej, men hade det varit om en kille hade det lyfts ögonbryn antagligen. O_o)
Jag har en pojkvän som jag verkligen mår bra med och han får mig att känna mig utvald och speciell. Dessutom ska jag nog träffa honom om bara några dagar.