Oskuld
Första inlägget... Det pirrar lite i tårna, fjärilarna kittlar på näsan... Allt är som det ska vara. Jag är blogg-oskuld. Men inte så länge till.
Antagligen kommer första inlägget bli jätteambitiöst och sen kommer det bli mindre och mindre ju mer man skriver, men vad gör det? Det är ju inte så många som ska läsa detta.
Jag blev inspirerad av en vän, som jag nyligen lärt känna, nog för att jag har lättare att uttrycka mig med bilder, men detta ska väl också funka hoppas jag. Annars kommer man inte se mycket av mig här.
Jag sover för lite... Eller i alla fall så tror jag att jag gör det. Jag borde göra det. Jag sov 4 timmar inatt, det är sjukt! Jag ska inte vara vaken, jag brukar aldrig sitta uppe till klockan 8 på morgonen bara för en enda person. Speciellt inte någon jag känt i en vecka. Men nu gjorde jag det och jag är glad att jag gjorde det. Det betydde jättemycket. =) Jag trodde inte att det gick att bli vän med någon så snabbt. I alla fall inte vän på det sättet, så att man kan prata och prata... Det har jag bara upplevt med några få personer tidigare.
Jag tycker om att prata om tankar med folk, tankar och känslor. Saker som jag håller hemligt för de flesta men som några kan få ta del av. Det är bara dom jag tror bryr sig som får reda på sånt, och hur många är det egentligen?
Samtidigt som jag skriver detta så kommer den ovälkomna men ack så vanliga tanken upp: "Tänk om det inte är såhär...? Tänk om han är en sån där... En sån där som bara lyssnar för att driva med mig, en sån som print screenar och visar alla vänner... Sådär som jag tror om alla. Jag är rätt säker på att det inte är så. Jag försöker verkligen övertyga mig själv om att jag bara är dum som tänker så, men det är svårt. Har man tänkt det en gång så tänker man det igen, tänker man på det en stund så tänker man på det massor. Jag vill INTE tänka så för jag känner mig så elak, så fruktansvärt taskig som ens tänker så om en så snäll och fin kille.
Nu har jag övertalat mig själv att det inte är så. Det får väl bära eller brista, får hela internetvärlden reda på mina innersta tankar så får det väl vara så. Jag tänker iaf inte sluta snacka=)
När jag läser den texten så inser jag hur lika det kan låta när man beskriver en vän och en pojkvän... Egentligen borde jag kanske ändra texten, för man kan väl inte skriva att en kille som inte är ens pojkvän är fin?
Äh, whatever... Jag tänker skriva det nu, på samma sätt som jag hade förklarat mina tjejkompisar som fina människor så får väl han också vara fin?
Det är skillnad på vänner och pojkvänner, men det är inte skillnad på flickvänner och pojkvänner... Hänger ni med? (Jag skriver NI för det är antagligen minst 2 personer som kommer läsa (med mig själv inräknad), och jag tycker om att kalla mig själv för ni=P)
Jag känner mig egentligen rätt lyckligt lottad nu, i vänskapslotteriet då.
Ny vän som jag gillar, underbar pojkvän, och dessutom så kan jag umgås med vem jag vill för jag är så trevlig och social=P
Antagligen kommer första inlägget bli jätteambitiöst och sen kommer det bli mindre och mindre ju mer man skriver, men vad gör det? Det är ju inte så många som ska läsa detta.
Jag blev inspirerad av en vän, som jag nyligen lärt känna, nog för att jag har lättare att uttrycka mig med bilder, men detta ska väl också funka hoppas jag. Annars kommer man inte se mycket av mig här.
Jag sover för lite... Eller i alla fall så tror jag att jag gör det. Jag borde göra det. Jag sov 4 timmar inatt, det är sjukt! Jag ska inte vara vaken, jag brukar aldrig sitta uppe till klockan 8 på morgonen bara för en enda person. Speciellt inte någon jag känt i en vecka. Men nu gjorde jag det och jag är glad att jag gjorde det. Det betydde jättemycket. =) Jag trodde inte att det gick att bli vän med någon så snabbt. I alla fall inte vän på det sättet, så att man kan prata och prata... Det har jag bara upplevt med några få personer tidigare.
Jag tycker om att prata om tankar med folk, tankar och känslor. Saker som jag håller hemligt för de flesta men som några kan få ta del av. Det är bara dom jag tror bryr sig som får reda på sånt, och hur många är det egentligen?
Samtidigt som jag skriver detta så kommer den ovälkomna men ack så vanliga tanken upp: "Tänk om det inte är såhär...? Tänk om han är en sån där... En sån där som bara lyssnar för att driva med mig, en sån som print screenar och visar alla vänner... Sådär som jag tror om alla. Jag är rätt säker på att det inte är så. Jag försöker verkligen övertyga mig själv om att jag bara är dum som tänker så, men det är svårt. Har man tänkt det en gång så tänker man det igen, tänker man på det en stund så tänker man på det massor. Jag vill INTE tänka så för jag känner mig så elak, så fruktansvärt taskig som ens tänker så om en så snäll och fin kille.
Nu har jag övertalat mig själv att det inte är så. Det får väl bära eller brista, får hela internetvärlden reda på mina innersta tankar så får det väl vara så. Jag tänker iaf inte sluta snacka=)
När jag läser den texten så inser jag hur lika det kan låta när man beskriver en vän och en pojkvän... Egentligen borde jag kanske ändra texten, för man kan väl inte skriva att en kille som inte är ens pojkvän är fin?
Äh, whatever... Jag tänker skriva det nu, på samma sätt som jag hade förklarat mina tjejkompisar som fina människor så får väl han också vara fin?
Det är skillnad på vänner och pojkvänner, men det är inte skillnad på flickvänner och pojkvänner... Hänger ni med? (Jag skriver NI för det är antagligen minst 2 personer som kommer läsa (med mig själv inräknad), och jag tycker om att kalla mig själv för ni=P)
Jag känner mig egentligen rätt lyckligt lottad nu, i vänskapslotteriet då.
Ny vän som jag gillar, underbar pojkvän, och dessutom så kan jag umgås med vem jag vill för jag är så trevlig och social=P
På återseende
Kommentarer
Trackback
