Feberfrossa och byskvaller
"En gång i tiden var jag".. Äsch...
För några år sedan var jag... ÄSCH!
Det var en gång... Äsch NEJ!!!"
Att det ska vara så svårt att skriva ner tankar, dessutom inte ens särskilt privata tankar, onget jag direkt kan lida för att berätta.
På torsdag ska jag och 7 andra till en skola i tröllhättan, där ska vi berätta för runt 70 nior om vårat projekt i tvåan. Vi ska vara glada och få dom entusiatiska, jag minns hur jag var i nian... Kom någon och föreslog att jag skulle skriva ner mina innersta tankar och lämna till okända teaterapor som skulle göra en föreställning av det så skulle jag skratta rått! Och nu är det jag som är den där teaterapan som ska få 70 nior att skriva ner sina innesta tankar, dessutom har jag fått uppdraget att förklara för dessa människor VARFÖR vi valde just DOM, bara för att jag sa en sak som lät "jättebra" i lärarnas och de andras öron. Jag sa något i stil med "När jag gick i nian så tyckte jag att alla tog mig oseriöst och behandlade mig efter hur klok jag faktiskt var"
Så nu sitter jag här, ska inte till skolan imorrn så då får jag inget stöd där, jag får helt enkelt komma på vad jag ska säga själv. Det kan ju bli intressant!
Dessutom dras jag med en envis förkyldning som vägrar sluta, så nu, efter 5 dagar så får jag feber... Inte så lyckat! Och det innebär det att jag antagligen kommer vara hemma hela veckan för att bli helt frisk.
När jag är sjuk blir jag rastlös! Jag tycker att det är jättetråkigt att bara driva här hemma så det slutar oftast med att jag städar som en tok och blir utskälld från olika håll pga det, eller så går jag ut och får skäll för det, eller så hittar jag på något annat idiotiskt, typ åker till Torp. Jag tycker det är så TRÅKIGT att sitta hemma en hel dag!!!
Idag till exempel åkte jag till skolan, men kom på att jag inte skulle orka så jag tog 11-bussen hem igen, kom hem halv 1 och hade inget att göra. Vid 2 började jag städa mitt rum, jag blev så uppslukad av det att jag inte var klar förrän runt 5, och då hade jag till och med tvättat alla mina sminkborstar och penslar och
gud vet allt vad det heter! (Pinsamt men sant: både min pojkvän och mina killkompisar vet mer om vad smink och sånt heter än vad jag gör!) Jag till och med sorterade lite kläder... Jag vet inte vart jag får all energi ifrån när jag är sjuk som jag inte har när jag är frisk! När jag väl gjort det insåg jag att jag hade ganska ont i huvudet, så jag gick till biblioteket.
Jag tycker egentligen inte om att jag gör så mycket när jag är sjuk. Jag hade varit väldigt nöjd om jag hade uppskattat att ligga i sängen en hel dag, men så är det inte och då får jag leva med att jag aldrig blir frisk. Har för övrigt köpt vitaminer idag. Och eftersom det var så synd om mig så gick jag och köpte en minimal burk med puderwax till håret för 153 kronor och en ögonskugga för 39 kronor. Gissa vad som slog hårdast på mitt ekonomisamvete?!
Jag har kommit på att jag skulle vilja bli något stort. Någon som folk ser upp till, gärna för att jag är så klok och har så bra idéer... Jag vill bli något som hjälper andra människor! Det måste inte nödvändigtvis vara något i stil med psykolog eller något, men ja... Något som får folk att lyssna och tänka "AHA!" ungefär. Jag känner att någonstans inom mig finns nog ganska mycket visdom för min ålder, och jag vill utnyttja den... Bara det att jag inte har någon att utnyttja den på.
Jag har börjat på psykologi. Jag känner att det passar mig, bara för att jag är så psykologisk, eller något i den stilen i alla fall. Första dagen skulle vi presentera oss med vad vi hette, vad vi gick och vad vi ville göra efter skolan. De andra ställde sig upp, kollade runt på de andra och sa något i stil med "Jag heter så och så och jag går det och det och jag vill resa runt jorden!" Jag till skillnad från dom satt kvar, kollade rak fram och sa "Jag heter Linnea, jag går teater och jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor, så länge jag slipper jobba med teater" och då började folk fnissa lite diskret. Eller inte direkt fnissa, mer dölja sitt fniss bakom en harkling. Jag ser inte det roliga i att jag inte vill jobba med det jag utbildar mig till! Jag skrattade inte när de sa att de ville resa till Ryssland och jobba med ryska dockor. (Det var nog för att ingen sa det, jag hade kanske fnissat annars)
nu är det bara 36 dagar kvar till min födelsedag. För första gången på flera år önskar jag mig annat än pengar (*en BRA plattång *Presentkort på hööks! Jag behöver nya ridbyxor!) Jag hoppas egentligen på att jag får massor av pengar ändå, det går åt om man säger så. Men men, jag behöver både plattång och ridbyxor så det finns inte mycket att göra.
Efter det är det bara 16 dagar kvar till höstlovet (52 från idag). På lovet har jag redan bestämt att jag ska vara med min underbara pojke, eftersom att vi firar 1-års-dag den 1:e november (61 dagar från idag). Och 110 dagar från idag är det jullov!!! Jag har ännu inte planerat för det men hoppas på att komma till fjällen, och framför allt umgås med min pojkvän så mycket som möjligt!!!
För några år sedan var jag... ÄSCH!
Det var en gång... Äsch NEJ!!!"
Att det ska vara så svårt att skriva ner tankar, dessutom inte ens särskilt privata tankar, onget jag direkt kan lida för att berätta.
På torsdag ska jag och 7 andra till en skola i tröllhättan, där ska vi berätta för runt 70 nior om vårat projekt i tvåan. Vi ska vara glada och få dom entusiatiska, jag minns hur jag var i nian... Kom någon och föreslog att jag skulle skriva ner mina innersta tankar och lämna till okända teaterapor som skulle göra en föreställning av det så skulle jag skratta rått! Och nu är det jag som är den där teaterapan som ska få 70 nior att skriva ner sina innesta tankar, dessutom har jag fått uppdraget att förklara för dessa människor VARFÖR vi valde just DOM, bara för att jag sa en sak som lät "jättebra" i lärarnas och de andras öron. Jag sa något i stil med "När jag gick i nian så tyckte jag att alla tog mig oseriöst och behandlade mig efter hur klok jag faktiskt var"
Så nu sitter jag här, ska inte till skolan imorrn så då får jag inget stöd där, jag får helt enkelt komma på vad jag ska säga själv. Det kan ju bli intressant!
Dessutom dras jag med en envis förkyldning som vägrar sluta, så nu, efter 5 dagar så får jag feber... Inte så lyckat! Och det innebär det att jag antagligen kommer vara hemma hela veckan för att bli helt frisk.
När jag är sjuk blir jag rastlös! Jag tycker att det är jättetråkigt att bara driva här hemma så det slutar oftast med att jag städar som en tok och blir utskälld från olika håll pga det, eller så går jag ut och får skäll för det, eller så hittar jag på något annat idiotiskt, typ åker till Torp. Jag tycker det är så TRÅKIGT att sitta hemma en hel dag!!!
Idag till exempel åkte jag till skolan, men kom på att jag inte skulle orka så jag tog 11-bussen hem igen, kom hem halv 1 och hade inget att göra. Vid 2 började jag städa mitt rum, jag blev så uppslukad av det att jag inte var klar förrän runt 5, och då hade jag till och med tvättat alla mina sminkborstar och penslar och
gud vet allt vad det heter! (Pinsamt men sant: både min pojkvän och mina killkompisar vet mer om vad smink och sånt heter än vad jag gör!) Jag till och med sorterade lite kläder... Jag vet inte vart jag får all energi ifrån när jag är sjuk som jag inte har när jag är frisk! När jag väl gjort det insåg jag att jag hade ganska ont i huvudet, så jag gick till biblioteket.
Jag tycker egentligen inte om att jag gör så mycket när jag är sjuk. Jag hade varit väldigt nöjd om jag hade uppskattat att ligga i sängen en hel dag, men så är det inte och då får jag leva med att jag aldrig blir frisk. Har för övrigt köpt vitaminer idag. Och eftersom det var så synd om mig så gick jag och köpte en minimal burk med puderwax till håret för 153 kronor och en ögonskugga för 39 kronor. Gissa vad som slog hårdast på mitt ekonomisamvete?!
Jag har kommit på att jag skulle vilja bli något stort. Någon som folk ser upp till, gärna för att jag är så klok och har så bra idéer... Jag vill bli något som hjälper andra människor! Det måste inte nödvändigtvis vara något i stil med psykolog eller något, men ja... Något som får folk att lyssna och tänka "AHA!" ungefär. Jag känner att någonstans inom mig finns nog ganska mycket visdom för min ålder, och jag vill utnyttja den... Bara det att jag inte har någon att utnyttja den på.
Jag har börjat på psykologi. Jag känner att det passar mig, bara för att jag är så psykologisk, eller något i den stilen i alla fall. Första dagen skulle vi presentera oss med vad vi hette, vad vi gick och vad vi ville göra efter skolan. De andra ställde sig upp, kollade runt på de andra och sa något i stil med "Jag heter så och så och jag går det och det och jag vill resa runt jorden!" Jag till skillnad från dom satt kvar, kollade rak fram och sa "Jag heter Linnea, jag går teater och jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor, så länge jag slipper jobba med teater" och då började folk fnissa lite diskret. Eller inte direkt fnissa, mer dölja sitt fniss bakom en harkling. Jag ser inte det roliga i att jag inte vill jobba med det jag utbildar mig till! Jag skrattade inte när de sa att de ville resa till Ryssland och jobba med ryska dockor. (Det var nog för att ingen sa det, jag hade kanske fnissat annars)
nu är det bara 36 dagar kvar till min födelsedag. För första gången på flera år önskar jag mig annat än pengar (*en BRA plattång *Presentkort på hööks! Jag behöver nya ridbyxor!) Jag hoppas egentligen på att jag får massor av pengar ändå, det går åt om man säger så. Men men, jag behöver både plattång och ridbyxor så det finns inte mycket att göra.
Efter det är det bara 16 dagar kvar till höstlovet (52 från idag). På lovet har jag redan bestämt att jag ska vara med min underbara pojke, eftersom att vi firar 1-års-dag den 1:e november (61 dagar från idag). Och 110 dagar från idag är det jullov!!! Jag har ännu inte planerat för det men hoppas på att komma till fjällen, och framför allt umgås med min pojkvän så mycket som möjligt!!!
Plocka upp colaflaskor efter dig, kom ihåg att en krona är början på en miljon
